Hur fungerar egentligen stereoseendet?

Stereoseende är en förmåga som förekommer hos både människor samt flertalet andra rovdjur och primater, texten nedan kommer dock att uteslutande handla om människans stereoseende.

Stereoseende kallas förmågan som gör det möjligt för oss att göra relativt exakta avståndsbedömningar, samt är en förutsättning för att vi ska kunna betrakta världen i tre dimensioner. Stereoseendets funktion baseras på att det utnyttjar möjligheterna som det binokulära synfältet ger, genom att använda båda ögonen kan vi se saker ur olika vinklar. När synnerverna sedan skickar de båda bilderna ges hjärnan de förutsättningar som behövs för att skapa djup i den sammansatta bilden, ett djup som sedan ger oss möjligheten att utnyttja stereoseendet till fullo.

Det binokulära synfältet inom vilket stereoseendet existerar är den delen av vårt synfält där våra ögons enskilda synfält smälter samman. Våra ögon har vardera ett synfält om ca. 105 grader och ett totalt synfält om ca. 180 grader, det binokulära synfältet däremot är bara 120 grader. I centrum av det binokulära synfältet har vi maximal synskärpa, vilket också medför att: ju längre ut från centrum, desto sämre synskärpa. Exempelvis reduceras synskärpan med ca. 15 procent redan sju grader från centrum. Som exempel kan också sägas att vi vid läsning använder ca. tre procent av det binokulära synfältet, och när vi kör bil ca. sju procent.

Skriv en kommentar